Det är det vi väntar på nu. Eller rättare sagt matte är rädd för det. Det brukar vara i början av juni, men man vet aldrig.... Det har iaf varit ovanligt lugnt på hustaken efter en period av mycket skrik och skrän. Matte gissar att de ligger och ruvar. I princip skulle nog en mås kunna ta Totta. Men inte Cutie och mig. Vi är för stora.

I övrigt går det mesta fel för matte just nu. Jag bryr mig inte. Jag får mat och promenader och skönt att sova på. Det räcker för mig. Vi var på pensionat ett långt dygn när matte var i England 4 dagar och husse och lillhusse passade på att åka på roadracingtävling i Falkenberg på helgen innan matte kommit hem. Lillhusse höll förresten på att vinna där. Hade varit skoj!

Men pensionatet då, det var rätt okej. Vi var lugna när matte kom och hämtade oss. Det är ett gott tecken, säger matte. (Tur att det bara blev ett dygn, tänkte vi)