Efter fyra dagars intensivt videoredigerande av matte, och regnet plaskande utanför ägnar jag mig åt att läsa den borgerliga lokalblaskan.

På ledarsidan oroar man sig för den personliga integriteten och tar upp följande: skvallret på facebook, kameramobiler, lagen om signalspaning (FRA), övervakningskameror, kollektivtrafikens nya smarta busskort som registrerar var och när man åker. Allt detta sammantaget ses som en "otäck utveckling".

Som om nån allvarligt brydde sig om vad man säger, skriver, var man åker, vem man träffar, vad man har på sig? Som om man hade nåt att dölja? Som om det viktigaste är vad andra tänker och tror om en? Som om staten skulle ha tid och intresse för en vanlig hederlig tråkig människas trista vardagsgöranden?

För att påminna om människans obetydlighet och korta tid på jorden citerar jag en vacker dikt från "Stilblommor och grodor":

Lärkan, som slår i skyn

hon rynkar sina ögonbryn

och säger dessa orden

till mänskorna på jorden:

Maskar,

som på jorden traskar. -